Första järnvägsbanan

Tillkomsten av Härnösand - Sollefteå järnväg

Medverkande socknar var: Härnösand, Gudmundrå, Sollefteå, Ytterlännäs, Högsjö samt Säbrå. Övriga berörda socknar ansågs "så små att de ej behövde representation".

Kaptenen i väg- och vattenbyggnadskåren: C.G. Borgström fick uppdraget att utarbeta planer och kostnadsförslag. Den 14 december inlämnades ansökan med förslag still kungen som beviljade det hela och föreskrev att byggnationen skulle påbörjas oktober 1890 och vara slutfört två år senare. Kostnaden beräknades till 4,7 miljoner Kr., inkl. rullande materiel. Svårigheter som bl.a. bankras gjorde att slutsumman uppgick till 6,5 miljoner Kr.

Under stora festligheter öppnades den nya banan den 12 december 1893. Slutbesiktningen av banan fick uppskjutas på grund av flera stora ras, men den 19 januari 1895 godkändes banan för allmän trafik. Högsta tåghastigheten var 45 km/timme och restiden var naturligtvis lång. Till Stockholm tog det 2 dagar plus övernattning - återresan samma procedur. I Sollefteå gjordes uppehåll på 2 ½ respektive 3 ½ timmar.  Detta resulterade i ett förslag till styrelsen om att restaurang skulle anordnas på tåget - förslaget avslogs. De långa uppehållen kortades vid sekelskiftet ned till en halvtimme och SJ införde dessutom sovvagnar på sträckan Ånge-Stockholm. Den 1 juli 1932 övertog staten banan.