- Du är här:
- Startsida
-
Kommunen
-
Press och fakta
-
Kommunfakta
-
Härnösands historia
-
Historiska årtal
-
År 1800 - 1850
- Härnösands domkyrka
Härnösands domkyrka
Domkyrkotunnornas historia
Genom reformationen hade kyrkorna berövats sina egendomar och Johan III hade därför beslutat att en tunna säd från varje församling skulle tillfalla ortens domkyrka, avsikten var att kyrkorna inte skulle förfalla av brist på medel.
När Härnösands stift 1647 bröts ut från ärkestiftet, behöll Uppsala domkyrka de 124 tunnor som tillhörde Härnösands stifts församlingar, trots att stiftet blivit fullvärdigt 1772 med biskop som stiftschef. Uppsala innehade sammanlagt 558 tunnor vid tiden för tvisten, vilket var ett ansenligt ekonomiskt bidrag på den här tiden.
Härnösands domkyrka
Eftersom den gamla kyrkan var i så dåligt skick, så kom frågan om reparation upp 1794. Kyrkorådet ansåg dock att det vore oklokt att lägga pengar på en reparation av den trånga och förfallna gamla kyrkan. 1797 beslöt församlingen enhälligt att en ny kyrka skulle uppföras på samma plats som den gamla. Trots detta blev inte byggnationen av förrän närmare 40 år senare. Ekonomin var dock det största problemet. De s.k. domkyrkotunnorna skulle underlätta en nybyggnation avsevärt ansåg man. Nu startade en segsliten tvist med Uppsala domkyrka som hade rätten till tunnorna. 1823, 1834 och 1842 inkom man med ansökningar till riksdagen, att de 124 kronotionde spannmålen måste tillfalla stadskyrkan i Härnösand. Härnösands stift förlorade emellertid tvisten.
Under augusti 1835 besökte Carl XIV Härnösand. Efter att ha bevittnat kyrkans bedrövliga tillstånd lovade han att bidra med kostnaden för reparation så snart ett kostnadsförslag upprättats. Kyrkorådet beslöt nu att syn skulle ske och syneprotokollet bekräftade efter den andra besiktningen att kyrkan var i så dåligt skick att ett nybygge var det enda rätta. Den 2 april 1837 beslöt man på församlingens kyrko- och sockenstämma på nytt att den gamla kyrkan måste kasseras och en ny uppföras så fort som möjligt. Kyrkan var nu så bristfällig att man från början av 1836 hade varit nödgad att hålla gudstjänsterna i rådhusets festsal. Olika ritningsförslag både sändes in och skickades från Överintendentsämbetet innan slutligen byggnadskommittén fick fullmakt att själv bestämma kyrkans utseende. Under 1842 revs den gamla kyrkan och grunden till den nya påbörjades. Den 31 oktober 1843 godkändes slutligen byggnadskommitténs ritningar och 28 juni, 1846 kunde Härnösands domkyrka invigas av ärkebiskop af Wingård.
