- Du är här:
- Startsida
-
Kommunen
-
Press och fakta
-
Kommunfakta
-
Härnösands historia
-
Historiska årtal
- År 1875 - 1900
År 1875 - 1900
1877
Stor brand
I februari detta år uppstod en våldsam eldsvåda och större delen av nuvarande kvarteret mellan Stora torget och Nybrogatan brann ner. Den värsta branden sedan ryssarnas härjningar 1721.
1878-1879
Två nya undervisningsanstalter
Dövstumskolan
Efter en motion 1867 från kyrkoherden J. Thelberg i Tuna, beslöt landstinget att inrätta en dövskola i Härnösand. Från början höll man till i ingenjör Romanus lägenhet på Bergsgatan 12 C och målet var 10 elever.
Eftersom skolan var ett internat och elevantalet växte så uppstod inkvarteringsproblem. Landstinget beslutade därför 1874 att avsätta medel för ett särskilt skolhus. Härnösands stad erbjöd kostnadsfritt en tomt på Eriksbergsområdet och 11 januari 1878 kunde det nya skolhuset tas i bruk.
1889 kom en lag om dövstumsundervisning och de fyra nordligaste länen slogs ihop till ett distrikt kallat 7:e dövstumskoledistriktet. Landstingen enades om Härnösand som skolort. 1896 flyttade man till nyare och mycket större lokaler på Kiörningskolan på Södra Vägen. Antalet elever fördubblades nu till ca.150 st. Den sista föreståndaren, A.J. Hagström var både en aktiv kommunalman i staden samt riksdagsman. Dövstumskolans saga var all 1948.
Flickskolan
Eftersom Trivialskolan och Gymnasiet endast var för manliga elever så var flickorna hänvisade till privatundervisning i hemmet eller till fattigskolan.
I fattigskolan hade dock de fattiga barnen företräde och förmögnare familjer ville inte gärna låta sina flickor studera där.
Att detta var ett problem för flickornas fortbildning kan man förstå. Lektor Jonas Widén var en av de som uppmärksammade detta och i december 1874 lämnade han in en motion till fullmäktige om att ett särskilt skolhus för flickor borde uppföras. 1876 tog fullmäktige beslut om detta och hösten 1879 togs skolhuset i bruk. Skolan hade från början 5 klasser men antalet elever ökade och 1907 fanns det 8 klasser. De första åren var antalet elever 80 - 90 st. och 1920 var man uppe i 248 st.
Sommarrestaurangen Rosenbäck
Rosenbäck låg vid nuvarande Rosenbäcksalléns övergång av Gerestabäcken och verkade som ett utvärdshus. Efter en eldsvåda i maj 1879 skrev Västernorrlands Allehanda: "men kommer till våren att liksom fågeln Fenix åter uppstå ur sin aska, fagrare än någonsin".
Som ersättare den första sommaren inredde man ett utvärdshus under namnet "Alphyddan". 28 juli 1879 publicerade Härnösands Posten ett urklipp från en stockholmstidning med texten: "Staden Härnösand har ett litet förtjusande utvärdshus, som heter Alphyddan. Dess fryntlige värd är källarmästaren Beckman från Stockholm, och förträffliga äro de varor han serverar sina gäster. Stockholm har sin Vilhelm Davidson, Uppsala sin Svanfelt och Härnösand sin Beckman".
Efter sin andra eldsvåda nedlades Rosenbäck 1918. Året därpå började Restaurang Spjutegården på Murberget att ta emot gäster.
1880
Den nya landsvägen: Fjäl-Fröland-Härnösand
Landsvägen öppnas och utgör en betydelsefull händelse för de södergående kommunikationerna. Den gamla, backiga sträckan, gick över Krånge-Häggsjö-Mark-Helgum.
1882
Telegrafstation, Postkontor och Rådhus i ett
Eftersom skolan och kommunens administrativa enhet var så trångbodda, så föreslog lektor J. Widén i dec. 1878 i stadsfullmäktige att gymnasiebyggnaden skulle inköpas av staden till "Rådstufva eller Stadshus", samt att en tomt där man kunde uppföra ett nytt läroverkshus skulle upplåtas. I jan följande år erbjöds konsistoriet 80 000 för byggnaden jämte fri tomt för en ny skolbyggnad.
1882 flyttade man in i det nya rådhuset. I början inrymdes både telegrafsstation och postkontor i byggnaden. I början av 1800 fanns i källaren ett rum som användes som prubba (arrestlokal).
1883
Härnösand får vattenledning
Härnösand hade i likhet med de flesta svenska städer mycket enkla anläggningar för vatten och avlopp. Många gårdsägare hade egen brunn och staden underhöll ett 10-tal kommunala brunnar med skiftande vattenkvalitet. Rännstenar och diken fick tjänstgöra som avloppsledare.
1864 inkom ett förslag till stadsfullmäktige från handlanden Johan Edqvist att man skulle utreda möjligheter och kostnader kring en vattenledning. Utredningen tog 2 år och man kom fram till att en vattenledning från Bondsjön till staden skulle kosta 40 800 kr. Ingenting hände och efter en ny motion 1871 bordlades frågan åter.
1874 väcktes så frågan på nytt av hospitalsdirektionen och en ny utredningskommitté tillsattes, som "skyndsamt" skulle komma med förslag. Tre år senare lades det nya förslaget fram inför stadsfullmäktige och resultatet blev nu en återremiss. Staden tyckte att kostnaderna var för höga och ville veta hur de skulle fördelas mellan staten (hospital och fängelse), landstinget (lasarettet) och staden.
Hospitalet tyckte nu att saken tog för lång tid och gjorde därför själv upp med ägarna till vattenrättigheterna och efter ett par år hade de sin egen vattenledning.
1880 beslöt stadsfullmäktige att undersöka kostnaderna för en vattenledning som var anknuten till hospitalets. Bondsjö byamän hade inget emot detta och 1881 röstades i fullmäktige med resultatet 12 mot 12 röster. Ordförandens röst blev avgörande och staden kunde äntligen få sin vattenledning. 1883 var ledningsarbetena klara och den 16 november kunde det officiella överlämnandet till staden ske. 1899 tillkom vattenreservoaren på Brännan, det s.k. Vattentornet.
1885
Härnösand blir först i Europa med elektrisk gatubelysning
Kraftöverföringen till belysningen skedde genom eget vattenverk i Gådeå.
Staden firar 300-års jubileum - bal i rådhuset
Onsdag 11 mars 1885 gick stadens 300-årsfirande av stapeln.
Läs mer om firandet!
Arbetarföreningens fastighet (nuvarande Brännaborg) tillkommer
Enligt ett påbud från 1759 som förnyades 1798 var det förbjudet för kringresande teatertrupper och komedianter att uppföra skådespel eller teaterföreställningar i någon universitets eller gymnasiestad.
Man ville inte att studenterna skulle få kontakt med vad man ansåg var föga ansedda yrkesutövare. Ännu på 1830-talet var det sällsynt att resande teatersällskap gästade Härnösand.
I början av 1840 uppförde så konditor Rosling stadens första teaterhus på den s.k. Jungfruhögen.
Efter skiftande öden brann huset ned 1865 och man stod åter utan teaterlokal. Som ersättning användes S:t Petri ordens lokal, Gymnasiets gymnastik- och musiksal samt Lantbruksbyråns utställningslokal.
1875 beslutade stadsfullmäktige att till Arbetareföreningen upplåta tomt nr. 133 vid Brunnshusgatan, för uppförandet av ett föreningshus. Strax före årsskiftet 1885/1886 kunde den nya byggnaden tas i bruk. Det fanns nästan 250 sittplatser och över 100 ståplatser samt café, scen och sällskapsrum. Ryktet om den nya lokalen spreds snabbt och många teater- och musiksällskap hyrde in sig i lokalen. "Härnösands teater" var i bruk ända in på 1940-talet då den övertogs av Brännans idrottsförening och fick namnet Brännaborg.
1892
Inkorporering av Gådeåstaden - Rotudden
Eftersom Gådeåstaden hade växt snabbt (folkmängden beräknades till över 500 personer) och börjat få tendenserna av en förstad, så ville man införliva området med stadens. En hemställan gjordes till Kungliga majestätet våren 1876. Den och ytterligare en från domkyrkoförsamlingen 1881 lämnades utan åtgärd. Först sedan invånarna i Gådeåstaden själva gjort en framställan så tillstyrktes den i slutet av 1891. 1 januari 1892 införlivades området vilket också ledde till ca 200 nya skolbarn. Detta ledde till uppförandet av Marieborgsskolan (vanligen kallad Gådeåskolan).
1893-1894
Tillkomsten av Härnösand - Sollefteå järnväg
Läs mer om Första järnvägsbanan!
