Arrende

En häst

Det finns en mängd olika tillfällen då det är av stor vikt att kunna nyttja annans mark. För detta finns det olika möjligheter, nyttjanderätt, servitut och arrende.

Vid ett arrende finns normalt två parter. Den ena parten, den som äger fastigheten där det uthyrda området ligger, kallas jordägaren. Den andra parten, som hyr marken/arrendestället, kallas arrendator.

Det finns fyra huvudtyper av arrende:

Bostadsarrende (se Jordabalken kap 10) används endast för arrende avsett för bostadsändamål och nyttjas huvudsakligen för fritidsboende. En vanlig situation då bostadsarrende tecknas är när jordägaren arrenderar ut en bit av sin jord- eller skogsbruksfastighet till en arrendator som själv får uppföra ett fritidshus på platsen eller övertar befintligt hus av föregående arrendator. Det viktiga är att byggnaden ägs av arrendatorn som lös egendom och inte av jordägaren, annars är det inte ett bostadsarrende utan ett hyresförhållande. För att skydda arrendatorns rätt att nyttja marken för ändamålet finns det vid bostadsarrende ett starkt besittningsskydd.

Jordbruksarrende (se Jordabalken kap 9) kännetecknas av att marken ska användas för just jordbruk. Två former finns, gårdsarrende där arrendatorn bor på arrendestället och sidoarrende, där arrendatorn endast nyttjar marken. Ett arrende behöver inte följa fastighetsgränser utan följer de gränser som avtalats och kan därför skapa förutsättningar för ett effektivare marknyttjande.

Anläggningsarrende (se Jordabalken kap 11) används när arrendatorn driver förvärvsverksamhet på arrendeområdet som inte är att se som jordbruk, och att hans byggnad används för verksamheten. Lagen definierar inte ordet byggnad utan hit kan också hänföras till exempel torn och vindkraftverk. De flesta lagreglerna kring anläggningsarrende är inte tvingande vilket medför att det är viktigt att parterna i arrendeavtalet noga preciserar villkoren och ändamålet med upplåtelsen. Arrendatorn har inget direkt besittningsskydd men har istället viss rätt till ersättning om avtalet sägs upp.
 
Lägenhetsarrende är den allmänna formen av arrende och får inte ha något av de syften som kännetecknar de andra arrendeformerna. Reglerna kring denna arrendeform är enkla och kännetecknas av avtalsfrihet. Arrendatorn har inget besittningsskydd.

Ersättningen för en arrendeupplåtelse bestäms ofta till ett årligt pris och räknas sedan upp med konsumentprisindex (kpi) följande år.

Har du frågor?

kontakta:
Hanna Viklund

Telefon: 0611 - 34 81 17