Tidigare utställningar

Här kan du läsa om Konsthallens tidigare utställningar.

Konstveckor för barn & unga

Konstveckor för barn & unga
19 februari - 13 mars 2021

I utställningen visas verk av skolelever i Härnösands kommun. Se även verken som alla elever i årskurs 4 skapat under workshops tillsammans med konstnärerna Elme Ämting och Maria Sundström.

Konstverk i vävteknik skapat av elev i Härnösands kommun

Verk av elev på Brännaskolan i årskurs 5

Presentation av utställningen "Konstveckor för barn & unga"

Visning av samtliga konstverk i utställningen

Alexandra Matthews

Alexandra Matthews
Måleri
27 november 2020 - 23 januari 2021

Matthews visar en stark och kraftfull utställning och fyller rummen med mäktiga landskap.

”Jag vill förmedla den metafysiska och subtila biten av livet i det jag målar. En slags osynlig världsbild.”

Martin Skimutis

Martin Skimutis
Miniatyrobjekt
27 november 2020 - 23 januari 2021

Fettproppen är den tredje utställningen i en pågående undersökning kring Sverige och våra gemensamma rum. Titeln är hämtad från en kampanj av Göteborgs Stad som hade till syfte att få bort fettet i rören under våra städer. De fettrester vi spolar ner som bit för bit växer samman och slutligen blir en tålig klump. I spänningen mellan myndigheternas kommunikationsplaner, egenansvar och gemenskap utforskar Skimutis återigen samhällskroppen. Proppen är den ackumulerade restprodukten av den, notan om man så vill för människors livsprojekt och drömmar om ett gott liv. En betraktelse av ett liberalt samhälle där den fria viljan står högst i kurs och glappet mellan individ och kollektiv växer.

Konstverken ger oss tillträde till gallerian i ABC-staden – arbete, bostad och centrum. Vi får träda in i hissfoajéer, duschrum och andra gemensamma miljöer. Längs de långa skåpraderna byter vi
oskyddat om inför varandra och på socialmottaget står vi i kö för att brista ut i gråt. Verken låter oss också se vad som finns bakom dörren i vänthallen, under marken på perrongen och i skogsdungen. Utställningen bygger vidare på konstnärens tidigare tankar kring kommun och byråkrati. Där begrepp som avreglering, biblioteksavgift, utveckling, produktion, tillväxt, skräck och fasa stått i centrum.

Martin Skimutis har i flera år ägnat sitt konstnärliga projekt åt samhällets identitet i relation till gemensamma platsers konstitution, ofta med utgångspunkt i människans konstruerade rum. Processen kan börja i en inredningsdetalj eller kanske ett visst golvs materialitet där en kontextualisering skrev gradvis och parallellt. Tidigare större utställningar inom ramen för projektet
är ”In Transit” som visades på Göteborgs konstförening år 2019 och dessförinnan ”Underjord” som visades på Konstepidemin i Göteborg år 2017. Underjord var en av flera vid den tiden samarbeten med konstnären Christian Bjärgö.

Fettproppen består av elva verk som är skapade under 2020 för utställningen på Härnösands
konsthall.

konstsamtal med Lisa Persson Baagøe

Lisa Persson Baggǿe målar.

Härnösands Konstförening

Lisa Persson Baagøe ”Tillsammans” 5 september – 7 november 2020.

- Hallå där Lisa!
Där sitter du i din ateljé och målar!

Lisas svar:
- Ja jag arbetar i min ateljé som ligger i Sockerbruket vid Röda Sten i Göteborg. Jag sitter ofta på golvet precis som när jag var liten och stafflierna får stå i förrådet.

Färgskalan är ofta lite dämpad, det tycker jag om, och innehåller ofta jordfärger med inslag av svärta av kol eller med pensel. Jag har märkt att jag undermedvetet påverkas av årstiderna och graden av ljus omkring mig. När våren kommer är det ofta ljusa lätta toner, liksom en längtan efter att livet vaknar igen. I somras då jag själv badade och dök en del så blev målningarna klarblå. Kleinblå du vet? Även min garderob blev alltmer starkt blå. Om hösten blir bilderna ofta mustigare och det syns på utställningen i konsthallen. Det finns många gula målningar där. Mina bilder blir ofta något enfärgade. Dvs jag har en huvudkulör och leker med svärta och ljus mer än komplementfärger (även om toner av dessa naturligtvis finns om man letar lite).

-Målningarna drar oss in i bilden. Det upplevs som att du zoomar? – vi ser inte hela gestalterna. Berätta om det.

Lisas svar:
- Gestalterna är inga personer i kött och blod egentligen, utan dessa får representera oss människor istället. Ja kanske är det mig själv? Jag har alltid strävat efter att förenkla min bild utan att förlora den känsla eller sinnesstämning som jag vill förmedla. Att med så få detaljer som möjligt få bilden klar och kännas självklar på något sätt. Nu låter det kanske som om den målar sig själv – eller som om jag vill ta genvägar genom att stanna vid skissen. Så är det inte. I början har bilderna alldeles för många detaljer och färger men sedan börjar jag reducera, ta bort, lugna ner. Underliggande lager framträder ibland och skimrar igenom. Men det är ett sökande efter ett måleri som har teckningens enkelhet där betraktarens blick fyller i resten. Se Skagerfors måleri till exempel. I ett virrvarr finns teckningen och en äkthet. Kontraster som svärta/ljus, yta/djup, teckning/måleri.

När jag gick upp i format för ett antal år sedan så var det befriande. Den tillfälliga målarkrampen jag då hade– som jag tror att alla som skapar drabbas av ibland– släppte och istället för att kämpa blev det lustfyllt att arbeta med bilderna igen. Plötsligt slapp jag bråka med detaljer som hör till ett måleri jag inte strävar efter att uppnå och kunde använda hela kroppen och större verktyg när jag arbetade på bilden. Jag ökade även upp figuren / figurerna i bilden. Jag märkte att bilden blev mer intressant när jag få komma närmare inpå och bildytan fick tydligare uppdelning. Det kämpar jag fortfarande med.

- Man kan förledas att tänka att det alltid är harmoni i dina verk? Berätta!

Lisas svar:
- Ja i vissa bilder är det säkert så. Men det finns även bilder som kan upplevas som vemodiga eller allvarliga. Jag hoppas däremot de inte ger mörka tankar utan tvärtom. För det mesta handlar nämligen mina bilder om inre ro, längtan, hopp och tröst. Glädje och livslust, till och med. Intrycken och inspirationen får jag via de människor jag möter, världsläget och mina egna tankar kring allt som sker. Självklart spelar det in hur jag känner mig när jag går in i ateljén. Det finns ju med när jag målar och det kan verkligen växla flera gånger innan en bild är klar. Däremot behöver inte bilderna spegla min egen privata verklighet utan jag ser det som tolkningar av att vara människa. Ögonblicksbilder och skärvor av berättelser som vi alla kan känna igen oss i.

Digital visning av utställningen "Posthuman Portraits" av Anna Norvell

Textad version.

Digital visning av utställningen "Tillsammans" av Lisa Persson Baagøe

Lisa Persson Baagøe
"Tillsammans"
Måleri
5 september - 7 november 2020

Spår av liv under ytan. Skärvor av en berättelse.

I Baagøes måleri är teckningen, linjen och svärtan det viktiga. Färgerna, som ofta är något dämpade är underordnade. Upptäcktsfärden med kolet är en del av processen.

Tekniken är vattenlöslig olja och kol på duk. Måleriet är intuitivt med små snabba beslut hela tiden, menar Baagøe. ”Jag vänder, skrapar, torkar bort... ibland ångrar jag mig direkt men det försöket kan senare visa sig vara ett lyckokast. Blir det för vackert är det inte intressant nog.”

Textad version.

Anna Norvell

Anna Norvell
"Posthuman Portraits"
Måleri
5 september - 7 november 2020

Norvells tillvägagångssätt i konstnärskapet är mycket ambitiöst. Långt innan de fysiska verken skapas pågår ett intensivt forskningsarbete kring de begrepp eller den idé som konstnären utgår från. De stora frågorna är ofta det som intresserar Norvell och i detta projekt behandlar hon en oro för klimatet, för vår värld och hur människan beter sig i den. Verken i Posthuman Portraits har en ödesmättad underton, skirt porträtterat i den för Norvell typiska surrealistiska realism som hon gjort till sin.

”Mina projekt handlar om det jag inte riktigt förstår eller vet hur jag ska förhålla mig till."

En del av begreppet posthuman som Norvell undersökt är posthumanismens kritik av humanismen – att den senare nästan alltid är uppbyggd med en vit, heterosexuell man i centrum. Vilka konsekvenser skapar det för andra livsformer på planeten? Vilka värnas av humanismens vackra tankar och vad eller vilka lämnas utanför?

Malin Hederus, Karin Lundgren Tallinger, Åsa Pärson och Stefan Uhlinder

Malin Hederus
Karin Lundgren Tallinger
Åsa Pärson
Stefan Uhlinder
"Rågång"
11 juni - 22 augusti 2020
Textil

Anna Erlandsson

Anna Erlandsson
"Avbruten och nedbruten (och min längtan till Finland)
24 april - 30 maj 2020
Teckning, skulptur

"Varje år sen 10 år tillbaka korsar jag Finland på skidor. Antingen från öst till väst eller från syd till norr. Ofta med ett konstprojekt involverat. 2018 skulle jag åka från finska viken i syd till Barents hav i norr. Det skulle ta 5 veckor och jag var väl förberedd. Efter fyra dagar bröt jag armen. Högerarmen. Oerhört besviken fick jag avbryta och åka hem. Väl hemma blev jag tvungen att operera armen. Eftersom jag är högerhänt blev jag frustrerad och fruktansvärt rastlös. Då började jag teckna med vänsterhand. Jag tecknade av mig min besvikelse. Efter ett tag kunde jag använda högerhanden lite, och sen allt mer. Jag tecknade nästan all vaken tid."

Dessa teckningar och ett antal sk "Betongnoveller" visas nu på Härnösands Konsthall. Betongnovellerna är skulpturer bestående av kitschiga och lite pretentiösa porslinsfigurer, ofta funna på loppis och fastgjutna i betong, vilket skapar ett nytt sammanhang och innehåll. Inte sällan med lite vridet ifrågasättande.

Kollektiva Konstnärsverkstan c/o Konsthallen

Kollektiva Konstnärsverkstan c/o Konsthallen
24 april - 30 maj 2020

19 konstnärer, 19 verk. Kollektiva Konstnärsverkstan Härnösand i samarbete med Konsthallen. En utställning som bjuder på en mängd tekniker och spännande uttryck. Utställningen hade digital vernissage på World Art Day den 15 april och är nu öppen för besökare.

Inger Bergström och Marie Holmgren

Inger Bergström
Marie Holmgren
"Objekt"
12 mars - 11 april 2020

”Att arbeta med ett konstnärligt objekt, eller att som betraktare möta det, kan sägas kräva att det till synes självklara och kanske mest förväntade träder tillbaka. Osäkerheten kan till och med vara en förutsättning för att se något på nytt.”

I Inger Bergströms och Marie Holmgrens utställning möts vi av saker vi har omkring oss i vardagen, i naturen såväl som i hemmet, men här lyfts objekten fram som något annat än just det vi känner dem som. De igenkännbara delarna har transformerats vidare till något annat. Något tycks ha hänt, det bekanta framstår som främmande.

Utgångspunkten till konstnärernas samarbete har varit ett intresse av att gemensamt reflektera över det konstnärliga görandet – en process som kan beskrivas som i många aspekter öppen och osäker. Vi kan inte veta, och bör inte veta, exakt vad handlandet kommer att leda till.

Två flätor på tyg

Verk av Inger Bergström och Marie Holmgren

Fredrik Wimmercranz

Fredrik Wimmercranz
"Inga konstigheter"
12 mars - 11 april 2020

 "En bra dag i ateljén har sällan några frågetecken. Det finns inga krav på att det ska bli bra eller att det ska bli på ett visst sätt. Verket visar hur det vill bli. Jag tvingar inte måleriet åt något bestämt håll."

Wimmercranz måleri har alltid haft en stadig grund i det föreställande. Att ha någonting att tolka, att utgå ifrån, gör det lättare att veta hur saker kan sättas ur spel. Många gånger används ett ansikte som en mall för former men det är aldrig viktigt att veta vem det är. Komposition, färg och form är kärnan. Att beskriva hur former beter sig i ljus är centralt i hans arbete men ofta sätts det i kontrast till fantasin med inslag som inte alls följer några regler.


Målat färgglatt porträtt av kvinna

Målning av Fredrik Wimmercranz

Staffan Westerlund

Staffan Westerlund
"Närkontakt"
7 dec 2019 - 25 jan 2020

Måleriet är motivet, förklarar Staffan Westerlund.

Platsen och ickeplatsen är utgångspunkten. Att se nya samband, bortom de befintliga, invanda och fördomsfulla, är ambitionen. Kärleken till livet, det levande, är drivkraften.

Ett hus på en kulle. Oljemålning av Staffan Westerlund.

Utgångspunkt i mina arbeten är något jag känner igen, platser och omständigheter jag identifierar mig med och kanske bearbetat tidigare men inte blivit klar över.

I måleriet söker jag den kraft som naturen själv skapar till synes utan mening, utan plan.

I barndomen var skogen alltid en tillåten och inbjudande lekplats. En plats att återvända till för att se och uppleva förändring. När jag idag går ut i skogen är jag fortfarande lekfull och nyfiken. Lägger märke till detaljer, ljud, reflektioner, naturens virrvarr och dofter.

Ständigt medveten om att allt är hotat av trivialiteter, utsläpp, krig och synsätt.

Måleriet är för mig en motståndshandling, som både plan och improvisation.

Jill Lindström

Jill Lindström
"Föreställningen"
7 dec 2019 - 25 jan 2020

I Jill Lindströms verk undersöker hon hur kunskap och idéer skapas och förmedlas.

I arbetet med installationer, skulptur, målning, video och text tänjer hon på materialens möjligheter och ifrågasätter etablerade system. Allvar, humor och slump spelar lika stor roll.

Ett konstverk av Jill Lindström.

Lindström erbjuder konkreta föreställningar i form av videoprojektioner i små tält av rispapper. Tälten är placerade på träkonstruktioner som för tankarna till de metallvagnar som en gång i tiden var avsedd för filmprojektorerna i landets skolor. Förväntansfulla elever såg fram emot en stund i mörkret framför en undervisningsfilm från Läromedelscentralen. I Lindströms videoverk är inte kunskapsförmedling det väsentliga, utan samtalet om hur vi föreställer oss världen och var dessa tankar kommer ifrån. Centralt är ordet ”Föreställningens” dubbla betydelse.

Jill Lindström har sin ateljé på Konstepidemin i Göteborg.

"Vår stad"

"Vår stad"
7 dec 2019 - 25 jan 2020

Konstverk och dokumentärfotografi med tema Härnösand.

Bonad föreställandes kända byggnader i Härnösand